25-02-13
Min längtan efter att ta studenten nu är så stor. Kan inte fatta det själv att jag har bara 1,5 år kvar i skolan. Det är ofattbart. Jag har så många drömmar som jag vill uppnå och kunna leva. Dock börjar fundera på om tiden kommer räcka till? Då svarar jag mig själv, varför skulle den inte det? Behöver man vara i en speciell ålder för att just kunna arbeta inom det eller med det? Nejnej, men ändå vill jag att tiden ska räcka till och jag vill inte bli för gammal för att arbeta som instruktör utomlands, jag vill inte. MEN först måste jag ta mig igenom skolan. Något jag inte har något motivation till alls just nu, inte alls. Det är jobbigt men snart är jag förbi det. VÅREN är ju trotsallt på väg, HUR SKÖNT?! Vilket leder till att det är bara 3 månader kvar i skolan när det är min födelsedag, alltså nästan 4 månader kvar till skolavslutningen. Först Justin Bieber, sen Summerburst och någon dag efter det blir de Turkiet! SÅ SKÖNT! Hörs sen.
älskar anonyma människor som kommer och kommenterar
FRÅGA, eller anklagelser
Anonym
i'm back
Idag är de nya tag. Förra veckan vart ett helvete och jag bröt ihop men det var bara bra. Fick nya krafter och nu jävlar är jag på banan igen. Tror att man behöver det ibland så man kan börja om igen och göra saker rätt och BRA! Denna veckan planerar jag upp allt. När jag ska göra vad inom skolan och träningen för att lyckas och jag når mina mål. På senaste tiden har jag haft alldeles för högra krav på mig själv vilket gav resultat förra veckan. Jag vill vara duktig i skolan men det är svårt (då jag redan har svårt för det), ha bra betyg på proven och inlämningarna jag gör. Men med dem omständigheterna jag har, att jag jobbar nästan 4 dagar i veckan tränar 5 dagar i veckan (minst!) 3-4 dubbelpass när jag är i mitt esse. Jag trivs bäst så när det är mycket men inte så mycket som det har varit nu ett bra tag. Kroppen sa ifrån vilket jag tyckte var bra och jag har tagit in det att jag inte kan göra allt jag vill göra. Jag klarar inte av det och det är väldigt svårt att inse ibland men nu så. Sånt här får mig att kämpa liiiiiite till.
Denna veckan är fylld med träning och plugg (ovanligt att jag pluggar jämt). Fick en fråga om jag kunde lägga upp det jag önskar mig i julklapp och visst kan jag det, dock är jag inte så mycket för julklappar egentligen. Tycker det är bara överskattat. Kommer till skolan och man får fårgan vad man fick så aa, det är bara jobbigt. Hehe men visst kan jag det!
dedication, egoboost för mig själv
Idag har det inte alls varit min dag, vet inte riktigt vad det är med mig. Kroppen har sagt nejnejnejnejnejnejnejnej hela dagen och huvudet har sagt jajajajajajaja till ett köttigt armpass. Men idag tog jag mig en välförtjänt vilo dag helt enkelt. Hade tänkt mig att ta en promenad, men nej skolan tar upp min tid. Imorgon ska jag sätta mig med min psykologi, inte en ledig stund när de gäller skolan.
Tråkigt att det ska bli ett jobbigt inlägg känner jag. Vet redan nu att många har slutat läsa för de tycker det är tråkigt. Men med detta vill jag få sagt att inget kommer jävligt lätt i livet. Fan vad människor kämpar på varje jävla dag för att nå sina mål. Jag menar hur lätt hade Zlatan det (kollar på fotbollsgalan)? Han har kämpat till det han är idag, det var inte så att han fick de serverat på ett fat. Det bästa av allt är att få resultat, påföljd, en framgång av allt man har lagt ner på det.
Och jag kämpar fan varje dag. Små saker, inte stora men vad gör det? Jag kämpar emot det ändå, jag klarar det för att jag vill nå mina mål och lyckas. Trivas i mig själv (ett jävla tjat om det hela tiden, men aja) och vara stolt över den jag är helt enkelt. Ska det vara så mycket begärt? Människor trivs i sina kroppar, var fan glad för det. Det enda man tänker på är hur ser jag ut nu, nej fan hon/han tyckte säkert jag var tjock, åh nej nu måste jag ändra på det för den sa att det var fult. GUD VAD PÅVERKADE vi blir av varandra. Fan asså, ibland får jag leka psykolog till mig själv hela tiden. När det är jobbigt precis som idag, att jag har kommit långt och kommer att komma längre. Att jag kan och man inte heller ska jämföra sig med någon annan, för den enda man kan kämpa emot är sig själv. Det är en själv som sätter ribban hur långt man är villig att gå.
Utan att offra saker kan man lika väl glömma sina mål, för inget kommer så jävla lätt i livet som man vill. Men det är bara sanningen och människor vill inte ta till sig den, så är det bara. Jag har offrat mycket, jag har inte rört en godisbit eller choklad sen i juli då jag bestämde mig för att det ska ske en förändring. Jag kunde inte så ut så längre med mig själv, allt hängde och var allmänt tjock bara. Uscha men jag är så glad att jag valde de valet. Slutade med godis, choklad och dricka (läsk) i Juli. Har aldrig klarat mig bättre utan dem, VISST frestar det när någon köper en chokladbit i skolan eller godis. Men då tänkter jag efter hur långt jag har kommit utan det och varför ska jag då börja med det?
På bara en månad har jag säkert gått ner 2 kg (min egna lilladödsfitness sep-okt). Jag valde att ta kort på min kropp från början, såg förjävlig ut och efter en månad kämpade på gymmet, tårar och svett hade jag gått igenom en tuff månad men mer stolt än någonsin. Fan alltså, jag kan bara om jag vill. Det har varit jobbigt att gå upp på morgonen för att ta promenad innan skolan. Men efter, ingen kan beskriva den känslan när man ska ta trappstegen ner från gymmet då man avklarat världens mördarpass för benen (ÅÅÅH UNDERBARA BEN DAG IMORGON!!). Det går bara INTE.
Så IMORGON är det, det SKA vara min dag imorgon. På gymmet imorgon ska jag bevisa för mig själv att jag verkligen kan. Jag må se tjock ut och så men de ska bli ändring på det efter nyår. Då ska de in så mycket kondition som helst i mitt schema. Det handlar bara om dedication, bara man är villig kan allt hända.
SÅ MED DETTA MENAR JAG ATT ALLA HAR VI CHANSEN OCH VI FÅR ANDRA CHANSER. Kroppen får säga nej ibland, så är det bara. Men bara ibland. Så hoppades ni orkade läsa mitt tråkiga inlägg. Och ja, ovanligtvis handlar det om träning. Det är de enda jag får höra om. Men det händer inget roligt i mitt liv så de får bli de helt enkelt. Hoppas ni kommer EGOBOOSTA er själva nu.
Vet du hur många timmar de tar för att musklerna ska återhämta sig? Jo det tar UNGEFÄR 48 timmar för de ska återhämta sig. Jag lägger upp mitt träningschema så jag ska vänta MINST 48 timmar innnan jag går på nästa pass igen. Detta ska inte en person som inte verka känna mig kommentera ens? Tro fan att jag vet vad jag håller på med min träning. Jag tränar hårt 6 dagar i veckan, OCH jag älskar det. Det är precis så jag vill ha det. Vet ni vad de bästa är sen då? MAN VÄLJER SJÄLV, hur mycket man vill träna och när man gör det SPECIELLT vilken muskel också.Ska jag skriva upp mitt schema så du kanske får en tydligare bild på hur mina veckodagar ser ut?
Måndagar
- Ben, rumpa, vader
Tisdagar
- Armar, biceps och triceps + Indoor Walking
Onsdag
- Aktiv vila, cardio och mage
Torsdag
- Axlar och rygg, + 30 min löpning
Fredag
- Ben, rumpa, vader + 30 min löpning
Lördag
- Armar, biceps och tricpes + morgon cardio
Söndag
- Axlar och bröst + morgon cardio
Ser du att jag inte tränar samma muskler dagen efter? Bra, precis. Jag låter de ta ungeför 48 timmar mellan!!
SÅ JA, förlåt. Ville bara upplysa den människan att jag vet vad jag håller på med. Jag slarvar inte med något, jag är jävligt säker på vad jag håller på med. Så mina andra älsklingar, FÖRLÅT att jag inte skrivit på ett tag men var mycket i skolan de sista nu. MEN nu är det äntligen över och mitt lov har börjat!!!! GAH, det blir en massa träning och jag ska bli STARK denna julen! TAGGAD till tusen!!! Massa pussar till er för ni läser!!!!!